Scary as hell

Ja har märkt en sak. Att blogga är kul. Att folk läser den är ännu roligare. Men att många läst det som jag står och pratar om blir inte lika kul. Det har hänt flera gånger idag! Asså det är ju väldigt kul att folk har läst det men ibland känns det så konstigt då xD Det känns som att tillslut kommer folk inte prata med mig mer för dom vet redan allt som hänt i min vardag genom min blogg. Då kommer verkligen min bloggs namn att stämma - då är jag en tönt med en blogg. Grattis.

Ja har också kommit fram till att ja under sommaren ska försöka hitta min klädstil. Verkligen min egen klädstil. Så nästa höst kommer ja väl förmodligen tillbaka till skolan som Emo-kid eller hip-hopare, who knows? Nä absolut inte. :P Något eget. Men det är så svårt att hitta kläder som verkligen känns som min stil. Antingen har man inte tid å så köper man bara något liknande eller så e det alldelles för dyrt. Men nu är man ju ledig på sommaren så ska försöka få lite av tiden till att utforska olika stilar! Vi får väl se! :)

Igår va det btw min födelsedag så den kanske ja ska berätta lite om! Va en lugn sådan å den firades me familjen me tårta, å sen så badade ja med kära Vickan å åt på Tio Pepe. En gó födelsedag helt enkelt.

Däremot sov ja inte så bra inatt p.g.a. den här äckliga kissen. Nä, skämt och sido. håhåhåå Grejen är att ja pratade me en kompis som tydligen har spöken hemma hos sin mamma, i hennes trappa! Å att hennes mamma vars väninna kunde se spöken på riktigt. Å att mamman tydligen frågat sin väninna hemma över en fika:

- Du, jag har undrat länge; vad är det som gör att det knarrar i vår trappa hela tiden?

- Jadu, det står en man där. Han gillar inte särskilt mycket att ni går där.

Ba, jahopp?! Hur ser han ut då? E han snygg? Tittar han på oss nu? Asså, hur mycket vill man veta egentligen?!? Jag tror inte jag skulle vilja veta ett skit! Skulle förmodligen isåfall bära ner alla sakerna å leva på nedervåningen resten av livet.

Å som grädden på moset så hände följande samma kväll när jag & Bettan satt å myste i fönstret: Det lät exakt som om något stort damp ner i golvet typ någonstans mellan vardagsrummet och altanen. Å några fotsteg hördes tydligt efteråt. Tip tap, tip tap... Giiih! Först trodde vi båda att det var pappa (som sov), men när vi ropade på honom så hördes ingenting. Dödstyst.

Ja som tänkte blogga lite gick rakt till sängs.

Har alltid varit skeptisk mot spöken å sånt, men man vet aldrig. De e lite läskigt ändå...

oXo